Jo, det kan det. Jag sa på fredagskvällen att vi inte skulle åka in på stan på lördag. Va! Kan inte vara sant att jag säger en sådan sak? Jo, det kan det. Och vi stannade hemma. Och det var faktiskt väldigt väldigt skönt att bara ta det lugnt och njuta av dagen hemma. Vi satte oss ute på altan och solade, samt drack kaffe. Hm, tror bilden talar för sig själv.....vissa tippade trav och vissa tittade på deklarationen. Ja, det var faktiskt det jag gjorde. Men jag la fort bort datorn och solade istället och det var riktigt härligt. Enormt mycket fågelkvitter och solensvärme, man kan inte klaga.

Henke skulle åka iväg på hockeyn och då passade jag och barnen på att åka in på bion för att se "Hur många lingon finns det i världen" Den var både rolig och framför berörande, från skratt till tårar.


Efter bion hjälptes barnen åt och gjorde hemma pizza. Henke kom hem lagom till att den var kvar och satte sig ner med oss och åt. Efter maten blev det ännu en bra film. Men bara fram till klockan var 20:30. För då släktes all elektrisitet ner här hemma och det var bara värmeljus som lyste i mörkret. 

Lördag 26 mars kl 20.30 släckte världen och Sverige ljuset under Earth Hour. Miljontals människor världen över har nu visat sitt stöd för klimatet och skickat en mäktig signal till världens beslutsfattare om att ta klimatfrågan på allvar.

Så vad passar bättre i mörkret än att äta lite glass och spela kort? Fort hade en timme gått och vi fick slå på tv:n igen. Och jag måste faktist säga att det var väldigt mysigt att bara ha ljusen tända och sitta hela familjen samlad. Och det bästa är väl att man har gjort vår älskade jord en liten tjänst.  
Här sitter Alle och Kim framför kortsplet.

Om man tittar riktigt noga ser man alla barnen på ett kort, och på det andra sitter Kim och Alle och äter glass.
Inte lätt att ta bra kort i mörkret, och jag ville inte använda blixten.

Då klockan var slagen 21:30 så fortsatte vi att se filmen. Ännu en film som väcker ens känslor, en film som var blandad med skratt och tårar. Eller är man bara en känslig person? För ännu en gång så är det bara jag som har tårar på min kind. Eller är det så att vara mamma? Man lever sig mer in i filmen och tycker det är så hemskt det som händer. Och så får men en kommentar:
-Men mamma! Det är ju bara en film!
-Ja, jag vet men det är ju så sorgset!