Oj, vad jag har lätt till tårar idag. Imorse fick jag ett mail på min väns dödsannons. Det kändes så konstigt att se hennes namn där. Men det vart som mer tydligt på att det var hon. Den glada tjejen som såg livet som en klack spark.....tjejen som alltid klappade en på axeln och sa:
-Jenny, det ordnar sig. Nu gör vi något annat!
Den glada tjej, vad hände?

Sedan så har jag nu sett direkt sändningen på den svenska soldatens hemkomst som dog i lördags. Så fint dom hade gjort när herkulesplanet landade. Det var inte lätt att hålla bort tårarna.

Sedan så är det mest jobbigt att hålla bort tårarna när man tänker på att det är den 19:e idag. Med andra ord 10 månader sedan min älskade bror somnade in. Det är det som gör mig mest ledsen idag. För jag saknar honom så enormt mycket......

Älskar verkligen den här bilden. Men här visste nog Peter redan sanningen. Sanningen att det inte var så länge kvar. Men du ville inte berätta. Du kämpade så länge. Älskar dig så mycket, min älskade bror!