Igår den 19:e juni var det ½ år sedan min bror Peter somnade in efter sin långa kamp mot cancer. Saknaden är stor och mina tårar finns ofta på min kind. Sommaren gör en också så påmind för då brukar han alltid komma "hem" med sina barn Adam och Meja. Han sa alltid "hem" om norrland. Och många gånger sa han att han ville så gärna flytta hem igen. Men iår kommer aldrig det där efterlängtade telefonsamtalet:
-Tja syrran! Vi är snart hemma hos morsan nu! Kommer ni över något?
För att hedra min brors minne så finns det en fond på cancerfonden. Många av er vänner och bloggvänner har redan skänkt en slant och det är jag jätteglad över. Tusen tack! Forskningen måste få hjälp och nästa gång kan det vara din bror, syster eller nära bekant som drabbas. Inget bidrag är för litet. Många bäckar små....

Klicka här för att komma till: Peters minnesfond
Tack för din gåva till cancerforskningen – den räddar liv