.........Och även i det tysta finns detta alltid kvar
- att man känner något särskilt för det gudbarn som man har.

Bild från Emmas blogg
Det är otroligt vad tiden går fort. Den där söta lilla sparvungen som jag skötte ofta ofta ofta har nu blivit 17 år. Hjälp, hur gammal är jag då? Om hon fyller 17 år idag. Livet leker verkligen för henne och kunde det bli något annat än en tokig häst tjej? När ens pappa och mamma är hästtokiga båda två. Själv får man sig väl inte ens upp på sadeln längre, hihihih. Jag hoppas att hon får en helt underbar dag. Jag gav hennes present  lite i förskott, hon behövde det då. Och det är ju det vi gudföräldrar är till för, hjälpa till eller hur? Tyvärr är det många år som vi inte har haft kontakt, av många olika anledningar. Men jag har lovat mig själv att alltid finnas där för Emma. Det är ju ett löfte som man ger som Gudföräldrar. Hon har lovat att komma förbi nästa gång hon är till Skellefteå. Gissa om jag längtar.

Jag vill att Emma ska kunna känna att hon kan komma, ringa eller bara messa om det är något. Spelar ingen roll vad. Vi finns här för henne och hon är alltid välkommen. Hon är ju en som "tillhör" familjen oxå. Det är ju ett uppdrag som man tar på sig livet ut som gudföräldrer. Att finnas där, stötta, trösta och bara vara en vän som ser till att man mår bra.

Så Emma, ännu en gång stor grattis kram! Livet leker, men ta det lungt.....gör inget som inte jag skulle ha gjort ;-)