Begravning och avsked.....

Idag har vi haft begravning på min älskade bror Peter. Det är fortfarande så overkligt....det får inte vara sant.....
 

Det var en tung dag för alla. Tårarna kom iomgångar hela tiden. Jag saknar honom så mycket. Varför just du älskade bror? På morgonen gjorde vi iordning för minnesstunden som skulle vara hemma hos Peter efter begravningen. Sedan kom Peters barn dit, det kändes skönt att få kramade om dom före begravningen. Jag hade en liten stund innan hittat ett jättefint farsdagskort som Adam hade gett till Peter. "Pappa du är nästan alltid glad, du är nästan aldrig arg. Du är den snällaste jag känner. Jag älskar dig". Jag frågade om Adam ville lämna det samtidigt som rosen. Vilken ros? Dom hade ingen ros med sig! Vilken tur att det fanns tid över och köpa en ros, och ett hjärta med mossa/ros som dom kunde få lägga vid Peters urna och grav.

När vi kommer till kapellet och man fick se Peters otroligt vackra urna med fotot stå där framme så kom tårarna igen. Där framme var min älskade bror. Min älskade bror som har kämpat så länge mot denna grymma och hemska sjukdom. Men jag måste tänka att nu lider han inte längre.....Det var en jättefin begravning. Prästen som även han hette Peter var jättefin. Han nämde om att vi skulle tänka oss ett seglande skeppet.
Så här beskrev Nina, Peters vän, prästens ord:

Han liknade en människa vid ett stort, vackert skepp med fyllda, vita segel. När det lägger ut från hemmahamnen och seglar iväg kan man länge stå kvar på kajen och fortfarande se det.

Men det blir mindre och mindre, tills allt som återstår är en vit, liten prick, som till slut försvinner bakom horisonten. Fast det ståtliga skeppet är ju inte borta för det! Du som står kvar där på kajen säger kanske: ”Nu försvann det”, men någon annan, långt där borta, ropar samtidigt glatt: ”Titta, titta! Nu kommer det!”

Jag tyckte det var så fint sagt av prästen. Man får en så fin bild framför en.
När jag lämnade min ros vid Peter urna ville jag säga honom en sista hälsning:

"Det finns ingen sten så tung som sorgen jag känner. Det finns ingen ros så vacker som minnerna utav dig" Den versen tycker jag är så fin och det är just så jag känner. Mamma läste oxå vid urnan, det var jätte jobbigt för henne. Men det var jättefint. Tack, mamma!

Min bror Per-Åke fick gå med urnan till Peters grav. Där lade vi ner rosorna igen och tände ljus. Det blev så fint med alla blommorna och ljusen. Dom vackra rosorna och dikterna har han med sig i graven. Det kändes om som om jag aldrig ville gå därifrån, jag ville inte lämna Peter.......men jag vet att han lever kvar i våra minnen. Sedan vet jag att han finns hos oss alla. Och han vill inte att vi ska vara ledsna, han lider inte längre, han har det bra nu. Han vill att vi ska ta vara på livet och vara rädda om varandra.......även Peter, ville leva så mycket längre......han ville inte lämna sina barn. Han sa ofta till mig:
-Jag har inte tid att dö. Mina barn ska inte växa upp utan sin far. När dom är myndiga, då kan jag dö.
Nu blev det inte så, fast Peter ville så orkade inte hans kropp längre.

Sedan hade vi en fin minnesstund hemma hos Peter. Lotta hade bakat och mamma hade gjort smörgåsar. Jag fick då chansen att prata och träffa en del av Peters vänner. Det känns så skönt att veta att Peter hade vänner som verkligen brydde sig om honom. Tack Niclas, Nina, Alf med fru, Basse! Ni har satt en guldkant i min brors liv. Ni betydde alla så mycket för honom. Och även för mig känns det så skönt att veta att han hade fina vänner som verkligen fanns kvar, när dom andra hade gått!

Jag hoppas att vi kan fortsätta att höras och att vi tillsammans kan minnas Peter som den kämpe han var.

Jag vill tacka ALLA som ville hedra Peters minne med att vara på begravningen, minnesstunden, skänka blommor eller till cancerfonden. Ni har alla betytt så mycket för mig men framför allt för vår mamma. Min mamma har varit en kämpe under Peters sjukdomstid men även nu efter hans bortgång.
-Älskar dig mamma! Tack för att du finns.


Vila i frid älskade broder!

Ni har haft en tung dag förstår jag. Hoppas att allt gick bra trots det sorgliga och svåra avsked som denna stund är. Välkomna hem igen. Kram

Måste ha varit jätte tufft, vi tänker på dig! Massa kramar

Käraste Jenny, mitt i allt det sorgliga var det ändå en väldigt fin förrättning. Prästen, en Peter också han, sa många kloka ord och bildspelet du hade satt ihop var fantastiskt. Tänk, att du orkat ordna med det, denna personliga sista hyllning till en älskad bror.



Jag hade tänkt läsa en dikt, men grät så mycket att rösten inte hade burit. Jag tar den istället när jag går till honom med den lykta jag ska sätta dit.



Sköt om dig och följ prästens ord: Fyll dagarna med liv och inte livet med dagar.



Kram

Har tänkt på dig & din familj jätte mycket sen du åkte ner, vet kännslan, man vet vad som har hänt men kan inte förstå & ta in det... det är en fruktansvärd kännsla.. jag minns att jag fick som nån typ av panik (ångest)Antar att när jag sriver detta så har du kommit dig hem... det kommer att ta tid vännen, det kommer alltid kännas tungt men det kommer oxå en dag då det känns lite lättare...

vet att du är stark men du får ändå massor med styrkekramizar från mig...

Ha det så gott vännnen <3<3<3

Tyvär är de sant ... De känns overkligt .... Men så länge vi minns så länge lever han !<33

Jag vet inte hur jag ska kunna trösta dig...

Men jag hoppas att du vet att jag finns här

när du helst vill och behöver mig. Det var väldigt fina ord av prästen som du nu får ta med dig genom livet. Kramar till dig fina Jenny.



/ Marika.

Så fint du skrivit, Jenny. Och det är klart att vi ska försöka hålla kontakt!



Men menar du verkligen att det inte var barnens mor som ordnat rosorna och mosshjärtat??? Vad f-n TÄNKER hon med?! Jag blir förstummad ... bestört ... FÖRBANNAD! Och det var verkligen bäst för alla att jag inte kom ut till Röjskär efteråt. för det vete tusan om hon inte i så fall fått en rak höger eller nåt :( Jag tror ärligt talat att jag aldrig varit med om maken till egoistisk och småsint människa.

Fint att Peter fick en fin begravning.

Var även skönt att få träffa och krama om mamma igen.



Vila i frid Peter

Så vackra ord prästen sa, så fina. Förstår att det varit tunga dagar för er. Ni verkar så starka i er familj och att ni är det kommer säkert hjälpa er i er sorg nu. Kram till dig.