Jag känner att jag kan bli förbannad på vissa saker väldigt snabbt och att jag ibland kan riva upp saker så att det kan bli en onödig diskution. Men nu känner jag att det får faktiskt finnas och vara en gräns på hur saker och ting kan få gå till. Och idag var en sådan dag som jag blev riktigt förbannad.......på kvinnan i den andra sidan luren. Vad är problemet? Vad är det ni undrar över? Finns det inte en telefonledning åt båda hållen? Jag fattar inte!

Nu till saken om vad det hela handlar om. Jag med många med mig tycker att det inte har gått rätt till när det gäller min brors bodelning. Åter igen så ringde jag dom och frågade hur långt dom hade kommit med den. Åter igen fick jag inget svar. Åter igen fick jag inte prata med den rätta personen. Åter igen visste hon inte så mycket mer än sist. Då brann det för mig. Tur för denna byrå att det är väldigt långt avstånd till Åland. Jag fattar inte:
-Vad är problemet?

Fattar inte hur det kan vara så svårt! Fattar inte hur vissa tänker.

Och man blir ju inte mindre arg när man tänker hur vissa människor är. Jag läste just min bror Peters vän, Ninas blogg. Hon hade varit förbi graven och skulle tända ett nytt ljus. Ser då att ingen har varit dit och plockat bort de döda begravningsblommorna och utbrända gravljusen. Ingen hade varit där sedan Nina var dit med lyktan och tände ett ljus. Man hade ju hoppats att barns mor skulle ha haft "tid" att ta med Adam & Meja dit åtminstone en gång, men det är kanske är för mycket begärt? Eller? Tror hon att det är Peter hon straffar? Jag skulle aldrig kunna göra så mot mina barn. Det är ju faktiskt en del av sorgearbetet. En väldigt viktig del. Själv är jag på min pappas grav väldigt ofta och tänder ljus, gråter nästan varje gång. Men det är skönt när jag går därifrån och fått vara på graven.  

Som Nina skrev: -Det är tammefan skamlöst hur vissa människor tänker!

Vad är problemet?