Det känns fortfarande tungt när man tänker tillbaka på Peters begravning, idag är det 1 månad sedan. Tiden efter Peters bortgång har varit jobbig men man lär sig att leva med sorgen. Det som känns extra tungt är att man vet att barnen fortfarande INTE har fått vara och besöka graven, tända ett ljus och bara få stå där med sin sorg och sina tankar. Det finns en människa som stoppar barnen till detta och det gör så ont inom oss alla. Jag vet att hade det varit tvärtom, så vet jag att Peter hade sett till att barnen hade fått gått på sin mors grav och tända ljus. Men alla tänker inte på barnens bästa, en del tänker bara på sitt eget bästa och sina egna känslor. Suck! Men det finns ju en av varje sort.....tror att det kommer att straffa henne mest själv sedan när barnen blir äldre och inser hur allt har varit under deras uppväxt. Dom hade iallafall en pappa som bara tänkte på deras bästa, som älskade dom. Peter levde månge extra år tackvare barnen....han ville inte att dom skulle växa upp utan en far.....

Här är en av de sista bilderna med Peter och hans älskade barn Adam & Meja.
Saknar dig så.....min älskade bror!