Ååå ni kan ju gissa om jag har längtat till att det ska bli måndagkväll. Alexandra har näligen varit i Hemavan från i fredags till ikväll (måndag). Det blev ett kramkalas och sedan skulle det berättas om allt dom har gjort så klart. Ja, det blev en hel del tvätt oxå, hihih. Men nu är hon hemma igen, och som mamma känns det alltid bäst. Det är så jobbigt när det sträcks för mycket i navelsträngen och man måste inse att dom håller på att bli vuxna. 
Men dom har verkligen haft en toppen helg, med lite sömn. Och alla minns vi väll våra egna konfirmationsläger? Man sov inte mycket och man var mest inne hos killarna.

Idag har jag jobbat hemifrån. Varför? Jo, det är dax för utvecklingssamtal och jag blir minst störd om jag får sitta och skriva dom hemma. Man hinner betydligt mer. Men det är inte lätt. Man vill ju att det ska bli ett bra och lönande samtal som även skall hjälpa dom farmåt. Man vill även att all personal skall trivas och må bra. Jag tycker att det ska bli intressant att få hålla dessa samtal och jag hoppas att dom förstår att det är lika viktigt för dom oxå. OCH att även dom ställer frågor och får ett bra svar av mig.

Nu ska jag sätta mig i soffan och bara mysa med Alexandra framför TV:n med en kopp the och lite smörgåsar.