Idag var det Leoslekland som stod på schemat. Daniella ska vara hos Per & Marina några helger i månaden. Och då är det bra om hon får lära känna någon i sin egen ålder. Lena och Towa ville oxå följa med till Leos. Hux flux så fick hon lära känna både Towa & Tilde. Så ringde Elina.....hux flux så var dom plötsligt 4 st. Och som barn är så är det ju inga bekymmer. Snabbt hade dom hejat på varandra och sedan var dom fnittrandes inne på Leos allihopa. 
 
Alla 4:a tjejerna kommer svischande ner, tjohoo!

Och vem säger att inte vi vuxna kan leka? För är man inne på Leos blir man som barn på nytt.
-Se upp! Här kommer vi!
Den lilla killen som kommer åkandes efter mig säger:
-Flytta på fläsket?!?
Få se nu? Vad är det man säger om barn och fyllhundar? Dom säger alltid sanningen, eller?
Så det blir väl mitt nyårslöfte då......att flytta på (ta bort) fläsket......(fniss)

Henke min egen lilla mästerkock bjöd på en jätte god middag. Ikväll var det schnitzel som stod på menyn.

Medans Henke lagade till maten så var jag hos en bekant som ringde och behövde lite stöd och stöttning. Varför är livet så orättvist? Jag kan verkligen inte klaga, jag har det jätte bra. Men när det finns dom i vår närhet som har det jobbigt och inte alls så bra så gör det så ont inom mig. Drar man en lott när man föds? Jag hoppas att det kommer att gå bra. Eller jag vet att det kommer att gå bra, det är en stark person med mycket vilja. Men det kommer att ta lite tid att bygga upp. Men det känns så bra att man finns där som vän, och att den här personen vet att vårt hem är öppet 24 timmar om dygnet. Vi finns som stöd, tröst och en hjälpande hand. Och det gör mig så glad att personen vet och den tvekar aldrig att ringa då det känns jobbigt. Men jag ställer mig ändå frågan. Varför är livet så jäkla orättvist?

Ikväll har vi annars bara tagit det lungt och spelat bingolotto med farfars. Imorgon är det Nyårsafton!