Ja, tårarna har verkligen runnit på min kind idag. Det känns som om är det något som jag verkligen kan så är det att sörja. Jag har lärt mig under åren. Det har varit totalt 3 tunga år. Men man måste se glädjen oxå. Det fina som finns kvar runt om en.

Nu lite mer om vad helgen har bjudigt på förutom pepparkakstävling och minne av Peters bortgång.

Fredagskvällen bjöd på glögg i fina vänner sällskap. Per & Marika kom över och spelade kort. Varför är det inte någon som vill spela "Kung" längre? Jag tyckte det kortspelet var hur roligt som helst.....hihihih Innan Per & Marika ska gå hem så lämnar Marika över en påse till mig. Jag fick inte titta i den förrän på söndag, på Peters dag. Och sen dess har den stått bland dom andra paketen.

Lördagen började med att Tilde & Henke blev bjudna på bio av Perra & Ida. PEAB bjöd på familjedag och då hade Tilde & Henke turen att få följa med. Jag och Marika passade då på att gå på stan. Sedan blev det lunch uppe på AllStars. Och nu äntligen var det jag och Marikas tur att få in en liiiten slant via travet. Gissa om vi var stolta? Svar ja. Men givetvis så ska killarna har turen och få in sex rätt.....lite mer pengar till dom, men det var dom värda. Men jag och Marika är så glada över vår vinst iallafall.

Pepparkakstävlingen har jag redan berättat om så det gör jag inte igen.

Söndagen, 4:e advent var en dag som jag visste skulle bli jätte jobbig. Många tårar skulle rinnna på min kind. Men även fina minnen skulle tas fram och tänka tillbaka till. Men som vanligt så hade vi adventsfika, denna gång med Carlssons som gäster (fniss) inte ofta som dom kommer när vi äter frukost. Men det var trevligt. Vi skulle nämligen sköta charmtrollet Lucas och hans storebror Liam. Veronica & Roger skulle passa på att göra massa julklappsinköp.
 

Och nu idag skulle jag få öppna det paket som Marika kom med i fredags. Det var en jätte fin ängel, en skyddsängel. Och ett kort.....ett handgjort kort där Marika har skrivit så fint. Jag trodde aldrig att jag skulle sluta gråta. Jag saknar ord.....det var så fint, och det betyder så mycket för mig det som stod där. Tusen tack gulliga du. Tack för att du finns. Tack för att jag får vara din vän.

Sedan var det dax att klä granen. Vi kommer alltid att göra det den 19:e december. Vi gjorde nämligen det förra året innan vi fick beskedet om att Peter hade somnat in. Så vi sa att det kommer vi att fortsätta med.

Och som vanligt är det Kim "karln i huset" som sätter dit spiran.

Och var det något som kändes extra viktigt idag så var det att åka hem till vår fina mamma.

Det var en jobbig dag för henne. Så jag ringde och sa att vi kommer med middag. Men kan inte beskriva hur mycket mamma gjorde för Peter dom sista veckorna, dagarna i hans liv. Den fina och omtänksamma vård som hon gav honom får inte många vara med om. Men det är heller inte meningen att man som mamma ska måsta gå igenom en sådan sak. Man ska inte överleva sina barn. Det måste vara det absolut värsta man kan vara med om som förälder, att förlora ett barn. Oavsett ålder.
Mamma har varit så stark. Mamma har gjort så mycket för vår bror. Jag vet att han kände sig trygg och lugn när mamma var hos honom. Tusen tack till värdens bästa och finaste mamma. Tack för att du finns och tack för att du fanns hos Peter. Jag åkte förbi buketten och köpte en blomstergrupp, samt en liten skyddsängel. Som jag satte ner i blomman. Den symboliserar Peter, jag har nämligen en likadan som jag fick av Annelie H när hon var hit.

När jag kom hem från mamma så ringer jag och pratar både med Adam och Meja. Pratade om hur det var och hur det går i skolan. Det var så skönt att dom svarade och att jag fick prata med dom en stund.

Peters lykta brinner där ute, och Peters julgrans boll hänger på sin gren (Som Annelie H har gjort). Jag avslutade även kvällen med min familj samlad runt ljus och foto med en tyst minut....klockan 20:28 det var då som han somnade in så lungt och fint med mamma och broder vid sin sida......det var då han tog steget över till andra sidan.
-Tack Peter för allt du gav, tack för allt det fina du han ge. Vila i frid!

Vill även få säga några saker till. Jag vet att alla inte tror på det. Men förklara då det här.
När jag skulle skriva mitt tidigare inlägg om mina sista ord till Peter. Just när jag skiver just den texten. Då börjar pilen på dataskärmen att fara runt, hit & dit i snabb fart i en bra stund. Varför just när jag skrev just vad jag sa till honom?
Förklara även det här. När jag kliver in i buketten idag så är det alldeles tyst, ovanligt tyst. Sedan hör jag hur låten som jag spelade upp på Peters begravning började ljuda i högtalaren. Varför just då? Och varför just den låten. Allt kan inte vara en slump. Var dessa två saker idag en hälsning....."jag finns hos er idag". Ni får tro vad ni vill. Jag vet vad jag tror. Vi är aldrig ensamma, vi har alla en egen skyddsängel med oss. Och jag har två.....min pappa och min bror. Och idag var Peter nära oss. För som sagt var. Ja, pilen kan fara så där, det vet jag. Men varför just när jag skrev de sista orden som jag sa till honom? Ja, låten kan spelas upp på radion, jag vet. Men varför denna tystnad och sedan just den låten? Som sagt var, allt kan inte bara vara en slump.