Du förlorade din mamma och jag förlorade min pappa alldeles för tidigt. 
Igen av oss han säga farväl, allt gick så fort.

Jag sitter här och tänker bara på mig själv den här veckan, när jag har en väninna som förlorade sin mamma för några år sedan. Hon behöver mig nu. Hon är gravid och då vill väl alla att ens föräldrar ska få var med och se det lilla underverket. Kanske stötta en. Det är mycket som händer i ens kropp. Hon saknar  ju sin mamma lika mycket som jag saknar min pappa.
Men vi får aldrig glömma att vi har varandra som vänner och det hjälper väldigt mycket i sådana svåra stunder.

Tack Veronica för att du finns som min vän och i min närhet. Tack för att du orkar höra allt tjat om min pappa.
 
Men vi behöver aldrig känna oss ensamma för dom är alltid med oss.
Dom är  nu våra skyddsänglar som följer oss var vi än går.



Jag tror att din mamma och min pappa skulle vilja säga oss det här:

Döden betyder ingenting.
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
Jag är Jag, Du är Du.
Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.
Kalla mig vid mitt vanliga namn.
Tala till mig sådär som Du alltid gjort.
Ändra inte Ditt tonfall,
Håll sorgen borta från Din röst.

Sluta inte skratta åt våra genensamma små skämt.
Skratta som vi alltid har gjort.
Var med mig. Le mot mig. Tänk på mig.
Låt alltid mitt namn finnas med Er där hemma.
Uttala det som ingenting hänt, sorglöst
Utan spår av skuggor.

Låt livet gå vidare med samma innebörd som
tidigare.
Det går vidare därför att det måste gå vidare.
Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår
gemenskap.

Varför skulle du sluta tänka på mig för att Du
inte längre kan se mig?

Jag väntar på Dig någonstans väldigt nära.
Allt är väl. Jag mår bra. Jag finns hos Er.

Tänk er som om jag tog mig en lång promenad.
Vi ses igen, inte nu men om ett tag.