Det är alltid lika trökt att få sig upp på måndag morgon ggäässpp! Fattar inte det är ju då man borde vara mest utvilad. Kanske nu inte en helg när man har tagit svart bälte i shopping men annars.

Idag har många tårar runnit på min kind. Jag har nämligen lämnat in minnes annonsen på min älskade pappa som lämnade oss för 1 år sedan den 26 februari. Måste säga att tiden har gått fort men det har varit ett svart år som jag helst skulle vilja glömma, jag förlorade så många av mina vänner men närmast stog pappa. Men nu sitter dom där uppe och följer varje steg vi tar och behöver inte lida av någon sjukdom längre. Tänk att det är snart ett år sedan. Dom säger att det första året är det tyngsta för då är det 1:a julen, 1:a farsdagen 1:a födelsedagen mm. Hoppas att det stämmer för det har varit ett tungt år.

När jag var liten så bodde jag inte så mycket hos pappa. Han var väldigt mycket borta och jag saknade honom jätte mycket. Då sjöng jag ofta för mig själv denna låt medans mina tårar rann på min lilla flick kind och jag tittade upp mot himmelen. Hoppades att han skulle se på samma stjärna som jag. Och tänk, nu är han där uppe hos stjärnorna och ser ner på mig.
Den klaraste stjärnan på himmelen, är du älskade PAPPA:




Inte nog att mina tårar rann för att jag gjorde annonsen och lyssnade på den här låten. Jag pratade med Marina på MSN då börja dom rinna igen, vi kom in på Mats. Måste vara i en känslig period just nu. Igår när vi var på flyget då var jag tvungen att fälla en tår när en liten tjej som skulle flyga själv krama om sin mamma och sa hejdå, hon var glad och jag stog och snyfta. Hallå! Nu får jag sluta lipa! Lipsill!

En kompis till mig Lena visade mig en fin dikt:

FOTSPÅR I SANDEN

En natt hade en man en dröm. Han drömde att
han gick längs en strand tillsammans med Gud.
På himlen trädde plötsligt händelser från hans
liv fram. Han märkte att vid varje period i
livet fanns spår i sanden av två par fötter:
det ena spåret var hans, det andra var Guds.

När den sista delen av hans liv framträdde,
såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då
såg han att många gånger under sin levnads
vandring fanns det bara ett par fotspår. Han
märkte också att detta inträffade under hans
mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.

Detta bekymrade honom verkligen och han
frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den
gången jag bestämde mig för att följa Dig,
att Du aldrig skulle överge mig utan gå
vid min sida hela vägen. Men jag har märkt
att under de allra svåraste tiderna i mitt
liv har det funnits bara ett par fotspår.
Jag kan inte förstå, att Du lämnade mig
när jag behövde Dig mest."

HERREN svarade: "Mitt kära barn, jag älskar
dig och skulle aldrig lämna dig under tider
av prövningar och lidande. När du såg bara
ett par fotspår - då bar jag dig