Tilde med sina vänner på Leos

Idag fick Tilde ha sitt kompis kalas i discorummet på Leos. Tror att det var både uppskattat och roligt. Kan säga att tjejerna var helt slut, svettiga och röda i ansiktet när kalaset var slut. Det var mycket skratt och fnitter hos brudarna.

Man blir uppassade som en riktig discobrud.

Paketöppning och kalaset slutade med att alla tjejerna kommer ner rutschande sammtidigt.

Min dag annars idag har inte varit den bästa. Ni vet när allt bara känns tomt och man bara vill vråla rakt ut........ Ont i magen, nära till gråt. Ville inte heller att Henke skulle fara på hockeyn, men det är han verkligen värd. Han ställer upp hela tiden och hjälper verkligen till. Jag vill inte vara hemma själv......varför? Det är så jobbigt när det blir så, men med det sägs att tiden läker alla sår men att ärren finns alltid kvar. Hoppas att det känns bättre imorgon......

Tack för idag! Ida tyckte det var toppen!

Tjejerna lär sova gott i natt:)Först Leos lekland med en massa hopp och studs, sen lek ute i snöhögarna.

Kram kram

Ledsen att jag inte förstog att du inte ville vara ensam. Då hade jag kommit trots ovädret. Kram från tröga farmor

Det brukar gå bättre med tiden,men låt den tiden ta den tid, den tar, fattar du? kramar

Det är tungt, så tungt, att förlora någon, och ännu tyngre om det är någon man verkligen älskat. Först räknar man timmarna som gått sedan det hemska hände. Därefter dagar, veckor och till slut månader och år. Men som tur är skapar tidens gång en vaddering runt ens blödande hjärta, och plötsligt en dag upptäcker man att man sluta mäta tiden i relation till sin förlust.



Den dagen kommer också för dig, Jenny, men det kan ta sin tid. Det SKA ta tid, och mängden dagar-veckor-månader-år som behövs är bara din och ingen annans. Alla sörjer på sitt sätt. Men försök ändå att leva enligt principen du själv skrev om längre ner i bloggen: Carpe Diem och låt inte sorgen förtära dig. Döden tog Peter ifrån oss, men låt inte hans bortgång ta dig från de dina!



Stor tröstekram!