Måndag

Tillbaka på jobbet. Många kom och kramade om mig och alla undrade hur det var men min bror. Tårarna kom och det var skönt att prata om det. Dom förstår hur jag känner och en del har följt min brors cancersjukdom i många år.
Flera möten var inbokade idag men jag var nog inte till 100 % närvaro i nått av dom. Mina tankar var någon annastanns.
Efter jobbet hade Alexandra utvecklingsamtal. Tänk att det är snart dax för de första betygen.
Nu till det tråkiga. Mamma ringde och sa att hon hade pratat med läkaren. Peters lever är slut. Det finns inget dom kan göra. Det är bara att invänta. Hur länge kommer Peters kropp att orka. Hoppas den orkar över jul, till sommaren och flera år efter det. Det är så jäkla orättvist. Peter vill inte dö, han vill leva! Snälla låt han göra det då. Ta inte honom ifrån oss. Snälla! Under har ju skett tidigare, snälla låt det ske igen.
Har pratat med mina syskon om att Peter ville att dom skulle komma. Jag vet att jag kanske var och lät hård mot dom men jag vill även för deras skull att dom hinner åka ner. Jag hann aldrig säga de sista orden till min pappa och det gör så ont. Så för både deras och Peter skull så vill jag att dom åker ner och säger:
-Hejdå!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0