Nu är det ett dygn sedan min älskade bror tog steget och somnade in. Det har varit ett jobbigt dygn men mycket gråt och funderingar. Varför just du Peter? Du ville ju så mycket mer här i livet. Du lämnar 2 barn som verkligen behöver sin pappa här och nu. Varför? Det är så overkligt att du inte finns hos oss längre. Jag kommer att sakna dig så mycket. Jag har fått bilder där det ser ut som om du sover, du är så fin. Kan ingen väcka dig? Mamma och min bror Per-Åke har gjort dig så fin där du ligger, nu behöver du inte känna smärta längre. Dina plågor är över. Och det är det som gör sorgen lite lättare, det var det bästa för dig att få somna in och gå vidare. Jag vill ge mina underbara vänner ett stort tack för att ni finns hos mig sådana stunder som dessa. Vi kan gråta i varandras famnar och vi har gjort det tillsammans tidigare. Men det är ju isådana här stunder man märker vilka som är ens riktiga vänner. Och jag är glad för att jag har er.