Som jag skrev tidigare så fick vi den fina äran att var Gudföräldrar till Lucas. Det är vårt 4:e gudbarn. Vår familj "växer" hela tiden. Men det känns som om det är lite mer speciellt att bli Gudföräldrer för Lucas. Man kan ju träffa honom oftare och man får följa hans uppväxt mer. De andra Gudbarnen Emma, Klara och Ellen träffar man tyvärr inte så ofta. Men dom betyder väldigt mycket för oss dom oxå.
Emma kan jag sakna så jäkla mycket. Jag skötte henne som om hon var mitt eget lilla barn när hon var liten, typ 16 år sedan. Hon var t.o.m på väg att rymma till mig en gång, knappt 2 år gammal (fniss). Tyvärr så blev det förändringar i livet som gjorde att man tappade kontakten. Men jag skulle vilja få krama om henne och säga att jag saknar henne. Hon var hos mig natt som dag. För mig skulle det betyda mycket att bara få höra henne säga:
-Hej, det är jag Emma.....
Jag var ung när jag fick äran att bli hennes gudmor och de åren som har gått kommer aldrig tillbaka. Men det kommer ju flera år framför oss......skulle vilja visa att hon betyder mycket för mig oxå.

ETT GUDBARN
- av Siv Andersson

Att få ett litet gudbarn
är en gåva och en ära
- att man är så betrodd
att stå ett liv så nära.

Man länkas till varandra
med ett gudomligt band.
Så själsligt är man nära
fast man bara ses ibland.

Ett gudbarns liv man följer
av omtänksamma skäl
för man har fått till uppgift
att se till barnets väl.

Och även i det tysta
finns detta alltid kvar
- att man känner något särskilt
för det gudbarn som man har.

Emma                          Klara

Ellen                            Lucas