Idag har det fallit några tårar på min kind. Det känns lika tungt och kommer alltid att kännas tungt att fara på gravarna. Jag kanske är känslig men så är det. Jag körde till Norsjö till min farmor, farfar & farbros grav. Den graven som min pappa ville ligga i. Men jag valde att han skulle ligg i Skellefteå. För att kunna besöka honom ofta och när jag vill. Visste ni att jag alltid pratar med min pappa när jag är på graven. Jag säger alltid:
-Hej pappa, saknar dig, älskade dig så mycket.
Sedan kan jag även berätta saker som jag vill säga honom och vill att han ska veta. Ni kanske tycker att jag är knäpp men jag tror att han hör mig.
Sedan när jag går säger jag;
 -Hejdå, älskar dig.

Imorgon ska jag till min arbetskamrats grav Katta óch tända ett ljus för henne.

Jag tog kort på pappas grav, skulle även ta på farmors grav men jag tror att farmor inte ville att jag skulle ta kort. Jag hade med mig videokameran gick ej ta kort, då provade jag med telefon gick inte heller att ta kort. Det var nog meningen för graven var inte vacker att se på, den såg bortglömd ut. Jag kunde inte hålla bort tårarna det såg så hemsk ut som om ingen bryr sig om dom. Pappa var ofta dit och var nog den ända som var dit.
Jag och Henke ska dit till våren och fixa stenen och blommor. Den ska skötas av kyrkan men jag måste säga att dom har gjort ett dåligt jobb. Pappa skulle aldrig ha låtit den se ut som den gör. Jag kan bara säga förlåt och jag förstår att ingen kamera fungerade att ta kort med.

Min älskade Pappas grav